Budgettider med förväntningar
Prognosinstituten skruvar upp sina tillväxtförväntningar. Hjulen börjar rulla snabbare i landet och i Europa. Väståboland har låg arbetslöshet och vår industri är stabil men lokalt innebär ändå varvsindustrins problem ett reellt hot också för Väståboland, vi är starkt knutna till hela Åboregionens ekonomi.
Det är budgettider i kommunerna. Bättre fart i ekonomin betyder ju ökade förväntningar på skatteinkomsterna, frågan är bara hur den slutliga sanningen ser ut. Vi har i Väståboland lyckats få ner utgiftsökningen till siffror som klart understiger landets medeltal; 2,16% år 2009 och 1,65% i år. Detta är helt nödvändigt eftersom vi redan nu måste bereda oss på att sammanslagningsunderstödet på totalt 7,4 miljoner på tre år, upphör år 2012. Då skall vi ha kommit ner till s.k. normal nivå. Vi har för tillfället balans i ekonomin men absolut inget överskott att ta till om och när tiderna igen blir sämre.
Det är svårt att få fram ett trovärdigt och rätt budskap i tider som dessa. Visst går det relativt bra men det finns inget spelrum för nya serviceformer och nya satsningar. Ändå dyker det i budgettider alltid upp en mängd förslag på ökad service, nya investeringar och andra goda saker så fort vi inte har kniven helt på strupen inom ekonomin.
Redan med den existerande, som jag vill påstå goda, servicenivån har vi allt sjå i världen att hålla oss inom rimliga kostnader. Vi måste ständigt bli effektivare inom staden för att balansera den smygande kostnadsökningen som alla statliga reformer hämtar med sig. Det borde för alla vara ganska uppenbart att vi inte har möjlighet till ännu flera åtaganden, hur behjärtansvärda de var för sig än är.
Det är ju inte roligt att vara politiker eller ansvarig tjänsteman när man inte kan öka resurserna för välfärden i sin hemstad.
Det gör inte betydelsen av kloka beslutsfattare och stadsledning mindre, tvärtom. Prioriteringsdiskussionerna och besluten är minst lika viktiga när knapphet skall fördelas som när det finns överflöd att ta till.
Det är budgettider i kommunerna. Bättre fart i ekonomin betyder ju ökade förväntningar på skatteinkomsterna, frågan är bara hur den slutliga sanningen ser ut. Vi har i Väståboland lyckats få ner utgiftsökningen till siffror som klart understiger landets medeltal; 2,16% år 2009 och 1,65% i år. Detta är helt nödvändigt eftersom vi redan nu måste bereda oss på att sammanslagningsunderstödet på totalt 7,4 miljoner på tre år, upphör år 2012. Då skall vi ha kommit ner till s.k. normal nivå. Vi har för tillfället balans i ekonomin men absolut inget överskott att ta till om och när tiderna igen blir sämre.
Det är svårt att få fram ett trovärdigt och rätt budskap i tider som dessa. Visst går det relativt bra men det finns inget spelrum för nya serviceformer och nya satsningar. Ändå dyker det i budgettider alltid upp en mängd förslag på ökad service, nya investeringar och andra goda saker så fort vi inte har kniven helt på strupen inom ekonomin.
Redan med den existerande, som jag vill påstå goda, servicenivån har vi allt sjå i världen att hålla oss inom rimliga kostnader. Vi måste ständigt bli effektivare inom staden för att balansera den smygande kostnadsökningen som alla statliga reformer hämtar med sig. Det borde för alla vara ganska uppenbart att vi inte har möjlighet till ännu flera åtaganden, hur behjärtansvärda de var för sig än är.
Det är ju inte roligt att vara politiker eller ansvarig tjänsteman när man inte kan öka resurserna för välfärden i sin hemstad.
Det gör inte betydelsen av kloka beslutsfattare och stadsledning mindre, tvärtom. Prioriteringsdiskussionerna och besluten är minst lika viktiga när knapphet skall fördelas som när det finns överflöd att ta till.
Kommentarer (0)
Kommentera
